BAKOM ILLUSIONEN

  När inget annat än hoppet återstår.

  När ingen återvändo finns. 

  När marken under fötterna har rämnat, rasat och inte längre bär.
 
  Vågar jag ha tillit? 
 
  Vågar jag släppa taget?
 
  Alla andra möjligheter har blivit till spillror.


 
  Varför är fruktan så mycket värre än själva smärtan?

  Fruktan för mig själv.

  Smärtan att inte våga fullt ut,  
 
  att fortsätta välja instängdhet och begränsningar.


 
  Det enda jag vet är smärta.

  Jag vet också att jag inte vet så mycket mer.

  Samtidigt som jag börjar förstå,

  minskar smärtan mer och mer.



  När Hjärtat vill skratta och leva.

  Och jag inte kan hantera glädjen.

  Hur kan jag då välkomna livet?

  Är jag redo att lära mig?



  Tänk om det finns gott?

  Tänk om det finns så mycket mer?

  Tänk om jag bara skapar en falsk illusion?

  För att överleva...



  Vad gott allt känns inom mig...
 
  ...i mitt Hjärta. 
 
            (RUBEN ANDERSSON 2009-03-14)