ATT KOMMA TILL DJUPARE INSIKT 8
 

 Det finns några viktiga egenskaper som behövs för att vi ska kunna möta vårt
 inre och oss själva.
 Tyvärr har jag gång på gång iakttagit att dessa egenskaper oftast är helt
 missförstådda!
 Jag kommer därför skriva lite kort om flera av dem här.
 En vanlig missuppfattning när det gäller de tre nedanstående egenskaperna
 (mod, självtillit och vilja) är att vi tror att de är en KÄNSLA eller KRAFT vilket gör
 att vi inte "lyckas få till det".
 Dessa egenskaper är faktiskt mer ETT VAL än en känsla eller kraft!
 Sedan är det av största vikt att vi förstår att dessa viktiga egenskaper hänger
 samman med varandra vilket innebär att vi behöver jobba med dem allihop för
 att bygga en STABIL och TRYGG GRUND att "stå på".
 Detta bidrar till att bygga upp och bevara en sund och god SJÄLVKÄNSLA.

 MOD
 Många har felaktigt fått för sig att mod innebär FRÅNVARO av rädsla.
 Tänk efter, om du inte är rädd -
 behövs det då verkligen mod för att utföra handlingen?
 Nej!
 Det är de saker vi är rädda för och som vi fruktar som kräver mod av oss att utföra.
 Det svåra ligger i att vi behöver acceptera vår rädsla, precis som den är,
 och ändå gör VALET att "göra det som behövs", även om vi är livrädda.
 Ju fler gånger vi vågar utsätta oss för detta desto mer självtillit bygger vi upp och
 det blir efter en viss tids övning lättare och lättare.
 Konsten ligger i att vi hela tiden tillåter oss att ta ett steg i taget utanför vår
 "trygga säkerhetszon" - att vi så att säga utmanar oss själva att gå lite längre än
 vi tidigare har gjort.
 Att vi utmanar våra inre rädslor (jag menar givetvis PSYKISKA rädslor i detta
 sammanhang!).
 Det behövs VILJA för att klara av detta.
 Om vi försöker undvika eller förneka våra rädslor tappar vi vår förmåga att bygga
 upp ÄKTA och GENUINT MOD, vilket behövs för att förbättra vår självkänsla.
 Omvänt så kan brist på sund självkänsla skapa ett "övermod" vilket gör att vi
 börjar utsätta oss för onödiga och direkt farliga risker.
 Vi börjar uppleva oss som "oövervinnerliga" eller "odödliga".
 För att det inte ska gå så långt behövs det en sund självkänsla som
 balanserar modet.

 SJÄLVTILLIT
 Självtillit är inte något som innebär att vi alltid vet vad som är bäst och vad vi
 ska göra.
 Det är istället mer en förmåga att våga inse och KÄNNA sin egen vilsenhet,
 rådlöshet och sårbarhet och ändå göra ett VAL.
 Att helt enkelt acceptera sin förvirring.
 Här ligger konsten i att "pröva och se" och att lära sig eftersom.
 Att lära sig vad som fungerar eller inte.
 Att helt enkelt VÅGA "misslyckas", och skulle vi "misslyckas" har vi lärt oss
 något som inte fungerar och därmed fått större kännedom om oss själva.
 Om vi integrerar den lärdomen i vårt vardagsliv byggs självtilliten upp så
 sakteliga, bit för bit.
 Men för att våga krävs det givetvis mod.
 Ju bättre vi lär känna och acceptera vår inre "osäkerhet" desto mer kommer vi
 kontakt med vår INRE VÄGVISARE som finns innanför "det inre kaoset".
 Om vi försöker förneka eller överkompensera för vår inre osäkerhet skapar vi i
 förlängningen sämre och sämre självtillit.
 Vi riktar då vår "tillit" mot yttre saker eller mot andra personer,
 vi så att säga "ger bort vår tillit".
 Här är återigen självkänslan den balanserande motpolen som i en sund och
 hälsosam form skyddar mot detta.

 VILJA
 Vi drömmer om en stark och magisk viljekraft som under sina vingar ska bära
 oss mot våra mål och önskningar utan minsta ansträngning.
 Men det är just det - det är bara en DRÖM som inte har något med
 VERKLIG VILJA att göra.
 Vilja är ett BESLUT vi gör och sedan följer det så mycket det går.
 Och allra viktigast är det att följa beslutet när vi som minst tycker oss vilja
 eller orka det för det är då vi bygger upp en STARK VILJA.
 Detta är något som samtliga idrottsmän och -kvinnor som har nått toppen
 har insett.
 Att ha en förmåga att gå ut och träna även de dagar då det känns som mest
 motigt och mödosamt.
 Det är det som är skillnaden mellan en MÄSTARE och en ordinär idrottare.
 Som Shoma Morita har sagt:
 "När du springer uppför en kulle, får du ge upp så många gånger du vill -
 bara dina fötter fortsätter att röra sig."
 Vissa "ger bort sin vilja" genom att alltid låta andra och omgivningen få ta de
 flesta besluten, små som stora, i sitt liv.
 Detta skapa endast ytterligare distans till sin egen vilja,
 man förnekar sin viljeförmåga.
 Viljan hjälper till att skapa mod men den kräver självtillit och framförallt
 självkänsla.
 Brist på självkänsla kan medföra att vi riskerar att "köra över oss själva",
 att bli för hård mot sig själv genom att vi inte har lärt känna våra begränsningar
 och vad som är realistiskt eller inte.
 En stark vilja balanseras således av en sund självkänsla.
 Avsaknad av självkänsla kan skapa en osund och ohälsosam vilja som piskar
 oss med snabba steg närmare och närmare total utmattning.
 Jag har genom åren iakttagit att det ofta saknas vilja att må bra hos många
 sjuka och lidande människor vilket Dean Ornish uttrycker i boken
 "Kärlekens läkande kraft":
 "Vi tar för givet att människor vill leva längre, men många gör det faktiskt inte.
 Vem vill när allt kommer omkring leva längre, om han eller hon är olycklig och
 känner sig ensam?"
 Paradoxalt nog är det just dessa personer som mest av alla behöver
 utveckla sin vilja - men om de själva inte vill är de tyvärr "bortom all räddning".
 Jag har ofta erfaret att när personer som inte själva söker någon hjälp utan det
 istället är deras partner, förälder eller annan närstående som försöker hitta
 hjälp åt dem, så saknas VILJAN.
 När jag upptäckte detta beteende slutade jag helt ta emot sådana klienter för
 det var tids- och energislöseri i varenda fall!
 De flesta brukar använda den "legitima ursäkten" genom att tro på och säga:
 - "Jag är nog inte redo än" eller: - "Jag måste vänta tills jag är redo".
 Ytterst FÅ vågar utmana denna intellektuella ursäkt genom att istället
 fråga sig själva: - "HUR kan jag bli redo?".
 VILJAN - att bli frisk, att må bra, att få ett bra liv, att förstå sig själv -
 VILJAN ATT VERKLIGEN LEVA - är den ENSKILT VIKTIGASTE tillgången i sin
 utvecklings- och helandeprocess!
 "Viljan är som en muskel; den blir starkare av att användas. Och liksom musklerna
 behöver den röra på sig och arbeta." (DAN MILLMAN i boken "Själens trappa")
 Något som är A och O när det gäller viljan är RIKTNINGEN på den!
 Ofokuserad och splittrad vilja ger ingen drivkraft - det blir som "en fis i rymden".
 Men en RIKTAD VILJA (en konkret, medvetet fokuserad och prioriterad vilja) kan
 "förflytta berg" ("inre berg" = inre blockeringar såsom hopplöshet, uppgivenhet,
 rädslor, lättja, brist på engagemang, förvirring, känsloförsvar, motstånd o s v).
 Här hjälper en god självtillit till med att visa vilken del eller delar av oss själva
 (eller rättare sagt INOM OSS SJÄLVA) som behöver mer uppmärksamhet och
 utveckling.

 SJÄLVKÄNSLA
 Många önskar att vi plötsligt ska lyckas få en stark självkänsla och sedan är
 det klart!
 Ännu mer än de 3 ovan uppräknade egenskaperna så är självkänsla en
 FÄRSKVARA.

 Vi kan likna det vid konditionen.
 För att få en stark och uthållig kondition behöver vi ständigt ge oss ut och
 träna annars tappar vi den - likadant är det med självkänslan, vi behöver
 ständigt UNDERHÅLLA den.
 Annars tappar vi den eftersom, bit för bit.
 Vi skapar kontakt med självkänslan genom att vara uppmärksamma på oss
 själva, jobba med våra "skuggsidor" och vår inre smärta och genom det lär
 vi känna oss själva bättre.
 Sedan underhåller vi den genom att VÄLJA att vara helt ärliga och sanna mot
 oss själva, att vi inte förnekar, projicerar eller försöker kompensera för våra
 inre brister.
 ACCEPTANS är här ett ledande nyckelord.
 Självkänsla är detsamma som att lära känna oss själva - så SOM VI ÄR - d v s
 alla våra delar, både de "ljusa" och de "mörka" delarna av oss själva.
 Ju mer vi utforskar och lär känna olika delar av oss desto bättre självkänsla
 uppnår vi.
 De viktigaste "verktygen" för att underhålla vår självkänsla är mod, självtillit
 och vilja.
 Brist på självkänsla är grundorsaken bakom projiceringar och överkompenseringar.
 Brist på självkänsla medför att hela livet blir obalanserat vilket betyder kontroll,
 kamp och "överlevnad".
 Vi blir då ofta utseendefixerade och vill skaffa oss en massa fina "ägodelar" för
 att kompensera den dåliga självkänslan.
 Då tappar vi kontakten med vårt inre och kan inte följa vårt hjärta,
 vårt Sanna Jag på "livets väg".
 Självkänsla är det som behövs för att vi ska kunna vandra, och hålla oss kvar,
 på "livets väg".
 "God självkänsla fungerar som ett psykiskt immunförsvar."
 (NATHANIEL BRANDEN)
 
 För att kunna jobba med sig själv på ett ÄKTA och VERKLIGT sätt är det mycket
 viktigt att vara så KONKRETA som möjligt och att vi är totalt uppriktiga mot oss själva.
 Vi behöver ifrågasätta oss själva, våra känslor, vårt beteende och handlingar med
 jämna mellanrum.
 För att det ska ge något HÅLLBART RESULTAT är det otroligt viktigt att vi utgår
 ifrån NUET!
 Att vi utgår ifrån hur vårat liv ser ut just nu, hur vårt inre är just nu.
 Tyvärr är det just här de allra flesta "förlorar sig själva" i processen.
 De utgår ifrån hur de tycker (eller hur andra tycker) att de BORDE vara,
 SKULLE KUNNA vara, eller ÖNSKADE att de var.
 ALLT DETTA är enbart tankar och idéer och inte hur det egentligen förhåller sig
 i verkligheten.
 Det är illusioner.
 Vi kan inte jobba med oss själva i illusionen på ett förnuftigt sätt.
 Det enda vi då gör är att vi "trampar luft" på samma ställe, fast illusionen kan
 uppenbara sig på ett annorlunda sätt.
 Vi TROR då oftast att vi har förändrats men det enda vi har förändrat är
 vår ILLUSION.
 "Genom att man lär sig att se verkligheten sådan den är, blir man fri."
  (TOMMY HELLSTEN i boken "Är det försent att förändras?")

 "Andlig träning börjar på marken, inte uppe i luften."
 (DAN MILLMAN i boken "Själens trappa")
 För att förändras inifrån och ut, behöver vi "sätta ner fötterna på jorden",
 vi behöver börja leva i verkligheten,
 så som den är och inte så som vi önskar att den vore.
 Detta är ofta en oerhört smärtsam process vilket vi behöver hjälp med för att klara av.
 Vi behöver objektivitet från någon duktig terapeut som kan vägleda oss tillbaka till
 verkligheten.
 Största hindret är IDEALISMEN (perfektionism).
 Att vi har så otroligt höga, orealistiska krav och förväntningar på oss själva.
 Idealismen skapar enormt starka "kedjor" som ständigt håller oss kvar i en
 illusion och drömvärld.
 Idealism/perfektionism är DEN STÖRSTA FIENDEN till spontanitet, avslappning,
 harmoni och inre ro!
 Det gäller med andra ord att börja bli REALIST istället för IDEALIST -
 att bli MÄNSKLIG istället för GUDOMLIG.

 En annan alltför vanlig fälla är att göra helandeprocessen "halvhjärtat":
 "Alla vill känna sig bättre, många skulle nöja sig med att känna sig bara lite bättre.
 Men "lite" bättre, är det egentligen inte förrädiskt? Gör inte detta "lite" att man
 helt enkelt lättare står ut med en situation som det skulle vara bättre att ändra på,
 gör det inte att man undviker att gå på djupet och finna ursprunget till att man
 mår dåligt och har ont? Är ett större välbefinnande inte att jämföra med
 semestermånaden, som gör att man står ut med slavgörat resten av året? Är det
 inte en huvudvärkstablett som tillfälligt tar bort symtomen och lämnar störningen
 intakt? Jag är rädd att svaret blir "ja"."
 (THÉRÈSE BERTHERAT i boken "Kroppens budskap")

 "Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden."
 (THICH NHAT HANH)
 Vi är satta på denna fysiska jord i fysiska kroppar för att bli realistiska människor -
 inte för att bli idealistiska Gudar!
 Det är inget speciellt utmanande, svårt eller ansträngande att utge sig för att
 vara en "Allvetande Gud" - det är bara att "blåsa upp sig" så mycket som möjligt,
 fixa en ytlig och vacker fasad och förneka sina inre brister och inre smärta.
 Det SVÅRA, utmanande och därmed UTVECKLANDE är istället att
 VÅGA VARA MÄNSKLIG, med allt vad det innebär.
 T ex att vara liten, sårbar, förvirrad, rädd och osäker - det krävs mod, självtillit
 och vilja för att kunna klara av det vilket genererar ÄKTA STYRKA och en sund och
 verklighetsbaserad självkänsla!

 Vi behöver inse att det på sätt och vis, oberoende av hur det hela startade
 (oftast i barndomen), är vi själva som har ledsagat oss in i en återvändsgränd,
 eller att vi fortsätter att vara kvar i en återvändsgränd.
 Återvändsgränden symboliserar idealismen/illusionen.
 När vi inser det förstår vi också att det är så gott som omöjligt att själv ta sig ur
 sin illusion eftersom det är det enda vi känner till.
 Vi är själva vår egen största fiende.
 Därför rekommenderar jag alla som mår dåligt eller är vilsna att söka hjälp.
 Ju tidigare desto bättre möjligheter har vi att lyckas "vända tillbaka till verkligheten".

 Min erfarenhet, då jag gått till ett hundratal olika läkare, terapeuter och
 "själavårdare" genom åren är att de som är absolut mest lämpade för uppgiften
 är de som själva har genomgått och klarat sig igenom svåra lidanden och
 livskriser.
 De FÖRSTÅR vad det handlar om, vilket teoretikerna, de som endast har läst och
 studerat svårigheter, sällan gör.

 Jag resonerar så här: om jag skulle vara beroende av droger och en vacker dag
 tar beslutet att nu vill jag bli fri, då skulle jag inte söka mig till den terapeut som
 har flest diplom på väggen och "bäst" utbildning.
 Jag skulle söka mig till en terapeut som själv har varit drogberoende och lyckats
 ta sig ur det.
 Den terapeuten FÖRSTÅR nämligen att det är mycket mer komplicerat än att
 bara "göra si eller så".
 Han FÖRSTÅR att jag behöver ta mig igenom en enorm ångest, att jag känner mig
 helt utlämnad och sårbar, att jag ofta känner att jag inte orkar och bara vill ge upp.
 En person eller terapeut som själv har tagit sig igenom det, med (mer troligt) eller
 utan hjälp (mindre troligt) äger VISDOMEN om processen.
 Det är på samma sätt när det gäller vår helandeprocess och att arbeta med vår
 inre smärta.

 Jag har tack vare mina egna svårigheter kommit till DJUPARE INSIKT om:
 Att värdesätta VISDOM långt före kunskap.
 Att ERFARENHET är mycket mer värt än teori.
 Att FÖRSTÅELSE är nödvändigt vilket vetskap sällan är.
 Att allt inte "börjar med en tanke" - tror vi det BEGRÄNSAR vi kraftigt oss själva
 och missar det allra VÄSENTLIGASTE, KRAFTFULLASTE och VACKRASTE livet har
 att erbjuda...

 Jag vill avsluta med att säga att det givetvis inte förändrar någonting genom
 att komma till insikt - förrän vi medvetet väljer att göra något av insikten!
  
 
Läs även om Andlig utveckling


Du kan finna mer inspiration och vägledning i de böcker jag rekommenderar
under länken LITTERATURTIPS.


 Ta väl hand om dig!