ATT KOMMA TILL INSIKT 1
När jag
var 21 år ville en läkare att jag skulle förtidspensioneras (det hette så
på den tiden när man skulle bli sjukpensionär, och på den tiden gällde ett
sånt
beslut för resten av livet) eftersom mina axlar var totalt utslitna.
Inte konstigt med tanke på att jag då hade jobbat vid ett löpande band i
mer
än 4 år och dessutom under en sexårsperiod gått på kryckor till och från i
sammanlagt 4 år i tonåren och "hängt sönder dem", resonerade han.
Jag vägrade att gå med på det.
Vanliga vardagssysslor som att borsta tänderna och kamma håret var oerhört
smärtsamma eftersom jag direkt fick mjölksyra och kramper i axlarna.
Jag fick byta hand och vila flera gånger för att klara av det.
Att göra armhävningar eller tvätta fönster var något som jag aldrig trodde
att jag skulle kunna utföra igen.
Ibland, p g a envishet, gick jag över gränsen för vad mina axlar klarade
av.
Det fick jag ALLTID surt tillbaka dagen efter.
Då hade en av axlarna och armen svullnat upp rejält och hela armen hängde
helt obrukbar, med kraftig värk i hela armen och axeln.
Det var bara att tillverka en mitella och vara enarmad den dagen, ibland
tog det 2 dagar tills jag kunde använda armen igen.
Som TUR var drabbades jag aldrig av detta i båda armarna samtidigt!
Det tog mig ungefär 12 år till, efter läkarens utlåtande, innan jag
förstod att
jag bar på, eller rättare sagt "axlade", TUNGA bördor INOM MIG.
Att börja bearbeta detta medförde ganska snabbt att jag kunde börja bära
ryggsäck igen, något som varit omöjligt för mig i över 13 års tid!
Då kunde jag vandra omkring i naturen hela dagar eftersom jag kunde bära
med mig matsäck och vatten i ryggsäcken.
Vilken härlig befrielse!
I 12 års tid hade jag ständig värk i underbenen, de var rejält svullna, i
ständig kramp och fötterna var alltid iskalla och stela.
Detta gjorde att jag inte kunde sitta på huk eller ens tänka på att kunna
springa.
Att gå uppför en trappa gjorde så ont att det ibland svartnade för ögonen.
Det kändes som att hälla bensin på underbenen och tända eld på dem.
Det kändes som underbenen skulle explodera!
Jag kunde bada, men aldrig simma för då låste sig underbenen helt i kramp
och axlarna orkade inte med mer än ett par enstaka simtag.
Jag lyckades lära mig att jag kunde cykla om jag "kopplade bort" vaderna
från uppgiften.
Det gjorde jag genom att helt enkelt sätta hälen på pedalen istället för
trampdynan "som man ska".
Men jag kunde fortfarande aldrig stå upp och trampa, därför köpte jag en
21-växlad cykel så jag kunde klara av uppförsbackarna sittandes.
Idag, sedan 7 år tillbaka, kan jag cykla "som vanligt" igen utan bekymmer.
Jag fick ofta frågan, i omklädningsrum, i bastun och liknande ställen, om
jag
spelade mycket fotboll eftersom jag hade så stora "benmuskler".
Fick även samma fråga av läkare och sjukgymnaster som undersökte mig.
De undrade då, när jag berättat att jag inte spelade fotboll, vad jag
tränade
för att utveckla så stora muskler på benen.
- Nä, p g a mina kramper och värk kan jag ju varken springa eller träna
dem,
svarade jag alltid.
Att benen helt enkelt var uppsvullna och i ständig kramp kunde de aldrig
ta
till sig.
En sjukgymnast trodde sig kunna förklara mina stora "benmuskler".
- Du har säkert tunga skor som gör att du har utvecklat stora muskler, sa
han.
- Känn på mina skor, sa jag och räckte fram dem åt honom.
- Oj, vad lätta de är, utbrast han.
- Ja, eftersom jag har sådana stora problem med mina underben kan jag inte
använda tyngre skor, sa jag.
- Kängor, träskor och liknande är inte att tänka på för då får jag så
starka
kramper och blir så utmattad i benen att jag inte ens kan gå, berättade
jag.
- Jag har istället fått använda mig av så lätta skor som möjligt,
avslutade jag...