ATT KOMMA TILL INSIKT 9
Jag lärde mig sambandet med tänderna och resten av kroppen p g a elallergin.
Käkarna är väldigt känsliga för energi och givetvis då också för
elektricitet och
strålning.
Jag förstod att jag behövde göra en amalgamsanering för att kunna bli
återställd.
När helhetsterapeuten, som hjälpte mig med svanskotan, gjorde undersökning
på mig med sin VEGA-maskin visade det sig att jag var
kvicksilverförgiftad.
Inte nog med det, kvicksilvret hade krupit ner i käkbenen och han fann att
jag hade benröta i käkbenet.
Benröta innebär att benvävnaden dör (nekros).
I denna process bildas det likgift (äggvitetoxiner) som är otroligt
giftigt och
hälsofarligt, och när det bildas i käkbenen är det bara 5 cm till hjärnan!
Dessutom kunde han se att trycket på mitt hjärta påverkades av mina
visdomständer som var infekterade.
Det var väldigt svårt att få tag på en tandläkare som var villig att dra
ut
tänder på mig.
Det är en LÅNG historia och jag upptäckte MYCKET "MÖRKLÄGGNING"
inom detta område.
Till slut fann jag en mycket duktig och villig tandläkare.
Jag tog med henne till helhetsterapeuten så de fick träffas och kunde
börja samarbeta.
Hon hjälpte mig först med amalgamsaneringen.
Då jag var så otroligt "välutredd" som det hette, så lyckades jag med
hjälp av
en hel pärm full av insamlade sjukjournaler om mig från olika sjukhus,
från
flera olika delar av landet som jag blivit undersökt på, få landstinget
att
betala för hela saneringen.
Jag var den ende det året som fick igenom det!
Men då jag var så otroligt svag och känslig tålde jag inte adrenalinet som
fanns i tandläkarens bedövningsmedel.
Så jag fick göra hela amalgamsaneringen (2 x 3 timmar) utan bedövning.
Detta var ingen stor sak för mig för jag hade sedan länge lärt mig
djupavslappning och med hjälp av andningen kunnat hantera kraftig smärta.
Ända sedan jag gick första yogakursen och lärde mig att andas korrekt, och
olika andningstekniker, avböjer jag alltid bedövning hos tandläkare.
Jag minns t ex när jag blev opererad första gången i underbenen av den s k
slaktaren i Sundsvall, under den operationen fick jag vara vaken för de
gav
mig ryggmärgsbedövning.
Operationen skulle ta nästan en timme och det var lite trist och
obehagligt
att ligga där och se hur han slet i mitt ben och massor av blod överallt.
Så jag provade att göra en andningsteknik jag hade lärt mig ett halvår
tidigare på en yogakurs.
Jag hade dagligen gjort yoga- och andningsövningar sedan den kursen.
Jag satte under operationen igång med att göra "psykisk andning", som
den andningsteknik jag valde hette.
Efter en kvart frågade jag för skojs skull sköterskan vad jag hade för
puls.
- Oj då, du har 38 och det är lägre vilopuls än elitidrottsmän! sa hon.
- Du måste ha tränat väldigt mycket konditionsträning! utbrast hon.
- Nej, det har jag inte för jag har inte kunnat springa eller träna någon
som helst konditionsträning på över 4 år p g a mina benbesvär, sa jag.
- Nu skojar du med mig, sa hon skrattandes till mig och var inte alls
intresserad av att försöka förstå.
Jag lyckades alltså få ner min puls till 38 på en kvart!
Jag fick en otrolig bekräftelse på hur kraftfullt det är med
andningsövningar.
Som jämförelse kan nämnas att Thomas Wassberg hade 40 i vilopuls under
sin aktiva skidkarriär!
Han var välkänd för sin enorma kondition och låga vilopuls och han blev
också flera gånger både olympisk- och världsmästare i längdskidåkning.
Konditionen är ett mått på SYRE-upptagningsförmågan.
Fysiska kroppsrörelser såsom att löpa, cykla, längdskidåkning mm är
effektiva metoder för att öka och förbättra sin kondition.
Vad så gott som ALLA aldrig verkar ha insett (HELT OFATTBART!?), är att
andningsövningar och att lära sig att andas på ett optimalt och naturligt
sätt är TIO GÅNGER MER effektivt!
Sedan jag lärde mig detta började jag studera hur människor andades -
fast det är ju mer korrekt att vända på det, upptäckte jag.
Jag studerade hur de allra flesta vuxna människorna INTE andades!
De andas bara precis tillräckligt för att överleva.
Precis som jag själv gjorde i många år.
Några år senare köpte jag en dyr och avancerad pulsmätare som jag
experimenterade mycket med.
Jag förde statistik över hur min puls var under mina avslappningsövningar,
som lägst har jag kommit ner till 36, men så gott som alltid kunde jag nå
ner till 40.
Jag har även testat hur många luftmadrasser jag kan blåsa upp utan att
göra någon vilo- och andningspaus.
TYVÄRR var jag tvungen att avbryta testet efter knappt en halvtimme för
jag skulle fara iväg på ett ärende då, jag hade lätt kunnat fortsätta
minst
lika länge till.
Men under det testet hann jag i alla fall med att blåsa upp 9 hela
luftmadrasser direkt efter varandra.
Och detta utan att bli det minsta yr, trött, andfådd eller illamående.
Men så hade jag i flera år varje morgon blåst upp 2 hela luftmadrasser
direkt när jag vaknat för att stärka och träna andningen.
När jag fortfarande bodde i Sundsvall, några månader efter
"slaktoperationerna" på mina underben, fick jag möjlighet att testa
effektiviteten på min andningsförmåga igen.
Alla anställda på min arbetsplats fick göra en hälsoundersökning och i
den ingick det konditionstest.
Man ska under 6 minuter trampa på en testcykel och hela tiden ligga
på en jämn och förutbestämd puls - en s k "arbetspuls".
Om jag minns rätt så TROR jag att arbetspulsen var 120.
Jag började trampa (med hälen på pedalen p g a mina smärtsamma
underben), man skulle hålla en viss takt efter ett klickande ljud.
Jag började göra en effektiv andningsteknik där man fokuserar på
utandningen, fast tyst för mig själv, jag ville inte att hon som skötte
testet skulle märka det.
- Vi får visst öka motståndet för dig för du får ju ingen arbetspuls, sa
hon.
Efter ytterligare 2 minuter sa hon:
- Det
verkar som vi får lägga på mer motstånd på pedalerna för din puls
höjs knappt än.
Jag frågade henne om någon annan hade haft samma motstånd under
testet som jag nu var uppe på.
- Ja, det var faktiskt en kille här förut som var maratonlöpare som fick
ha just detta motståndet, svarade hon.
- Men vad konstigt, jag får visst öka ännu mer, sa hon strax.
Till slut var motståndet ökat till en nivå som var dubbelt så stort som
normalt och först då kom jag upp i arbetspuls.
Hon som skötte testet berättade för mig att hon aldrig hade sett på
maken förut...