HOMOGENISERAD MJÖLK


    Homogeniserad mjölk kan bli din död

"Forskningen har visat att den så vanliga förhårdningen av artärerna
som vållar fler dödsfall per år än cancer – har ett direkt samband med
användningen av homogeniserad mjölk. Forskningsresultaten har publicerats
och tycks vara väl underbyggda. Men de medicinska myndigheterna
förefaller tämligen ointresserade av att öppet och utan omsvep informera
allmänheten om dessa uppseendeväckande rön.

Under mer än 20 år har Dr. Kurt A. Oster, chefsläkare emeritus vid hjärtkliniken
vid Park City Hospital, Bridgeport, Connecticut, samlat bevismaterial som ger en
ovedersäglig biokemisk förklaring på atheroskleros (ett slags arterioskleros, en
beläggning som förtränger artärerna). Boven är inte kolesterol som blivit föremål
för så mycken ovederhäftig debatt och som skapat förmögenheter åt margarin-
och matoljefabrikanterna. Nej, boven har visat sig vara den
homogeniseringsprocess som mejeriindustrin introducerade 1932 för att främja
marknadsföringen – till priset av människoliv.

Fragmentering
Homogeniseringen spjälkar upp den hela mjölkens fettkulor i små hårda molekyler
som inte kan återförenas. Dessa isolerade fettmolekyler inte bara vägrar att
ingå nya föreningar, de påverkas inte heller av matsmältningen, och de lyckas ta
sig in i blodomloppet i oförändrat skick. Detta är en av orsakerna till att så många
människor är allergiska mot mjölk.

"Mjölkfettet innehåller ett ämne som kallas xantin oxidas (XO). När mjölken inte
är homogeniserad, smälts både fettet och xantinoxidaen i magen och tunntarmen
till mindre molekyler som antingen används av kroppen eller utsöndras.
Homogeniseringen tillåter en del av XO att gå in i blodströmmen utan föregående
bearbetning" säger Dr. Oster.

XO förekommer i levern hos många djur liksom hos människan, och den har där
en specifik funktion, nämligen att bryta ner purinföreningar till urinsyra, en
slaggprodukt. Oster säger i sin rapport att "när främmande XO som t ex den som
finns i komjölk, kommer in i blodströmmen, ställer den till med stor skadegörelse
genom att attackera specifika mål i artärväggarna". Detta "specifika mål" i
artärerna kallas plasmalogen, en vävnad som utgör 30% av hjärtmuskelns och
artärväggarnas celler. Plasmalogenets närvaro är ovillkorligen nödvändigt för det
yttre cellmenbranets stabilitet, på samma sätt som murbruket håller samman
tegelstenarna i en mur.

Förkalkade artärer
Osters forskning visar att de direkta attackerna av främmande XO förorsakar
skador på artärväggarna, och att kroppens underbara skyddsmekanismer
reagerar med att bilda ärr och förkalkade beläggningar. "Själva förtjockningen
och förhårdningen av artärerna är vad vi kallar arterioskleros, under det att
atheroskleros kännetecknas av inlagring av kolesterol och andra fettämnen
i anslutning till ärr och beläggningar", säger Oster.

Efter hand blir ådrornas väggar allt tjockare och blodet får svårare att
passera. I sjukdomens senare stadier förlorar ådrorna sin elasticitet då mer
och mer kalk upplagras. Åderförkalkning kan bidra till högt blodtryck, som i
och för sig inte är någon sjukdom. Högt blodtryck är bara ett symtom.
Alla enzymer är proteiner och XO, som är ett protein, skulle därför brytas
ner i matsmältningsprocessen. Emellertid finns det, emligt Osters och Ross
rapport, två intressanta orsaker till att XO undgår destruktion och
oförändrat går igenom tarmväggen och in i blodströmmen. För det första
konsumeras mjölk och mjölkprodukter i stora kvantiteter, vilket ger
upphov till en buffert mellan XO och magsyran. I en undersökning
befanns det att 64% av XO förblev aktiv sedan lika mängder av mjölk och
syra blandats i magen. Problemet kompliceras av att äldre människor inte
har så mycket syra som yngre.

För det andra framhåller rapporten att homogeniseringsprocessen medför
att aktiv XO fångas upp av strukturer som kallas "liposomer". Liposomer
är mycket små inkapsladem fettstrukturer som uppkommit genom
homogeniseringsprocessen. De omger och skyddar XO och leder den
genom tarmväggen och in i lymfkärlen. Här samlas den upp av de vita
blodkropparna och når slutligen de specifika målen i cirkulationssystemet.

Forskarna betonar dessutom att de matsmältningsrubbningar som är så
vanliga i vårt samhälle väsentligt ökar liposomfiltreringen in i blodströmmen.
Tillsammans med Dr. Donald J Ross från Fairfield University förklarar Oster
varför osmälta fettfragment från homogeniserad mjölk utgör en sådan
hälsorisk. XO:s attack mot artärväggarna har ytterligare dokumenterats
genom obduktioner som utförts på patienter som avlidit i hjärt- eller
cirkulationssjukdomar. "Det visade sig att plasmalogen helt saknades där
artärväggarna utsatts för skador eller beläggningar, och mysteriet fick
sin förklaring då forskarna fann XO i beläggningarna. De båda ämnena
kan inte existera samtidigt" säger Oster. Forskarna har infört termen
"plasmalogen sjukdom" för att beskriva kärlsjukdom orsakad av XO.

XO + plasmalogen = gift
I en nyutkommen skrift (Nichlas Sampsidis, "Homogenized", Sunflower
Publishing Co. Glenwood Landing New York 11547) betonar Oster och
Ross att reaktionen mellan XO och plasmalogen resulterar i en giftig
superoxid som bokstavligen äter bort artärväggen och därigenom
åstadkommer allvarliga skador som med tiden leder till förhårdnader
och mineralavlagringar. "Det är på det här stadiet som fettstrimlor
och kolesterol börjar samlas runt beläggningen" säger forskarna.

Enligt författarna kan man stoppa och i vissa fall läka skadorna genom
att från dieten eliminera sådant som innehåller osmält XO, främst då
homogeniserad mjölk och mjölkprodukter, inklusive glass och ost.
Vidare bör man inta vitaminet folinsyra som blockerar XO:s verkan
och bidrar till återuppbyggandet av cellmembranen i ådrorna. Oster
ordinerar upp till 80 mg folinsyra per dag för sina hjärtpatienter.

Osters forskning visar också att de kvinnliga könshormonerna inhiberar
XO, och det är därför som kvinnor så sällan får atheroskleros före
menopausen. "Däremot kan de manliga könshormonerna, histaminerna,
kolesterol och vitaminerna D2 och D3 stimulera och öka XO:s aktivitet"
säger Oster.

I broschyren säger Sampsidis: "Man skall komma ihåg att kolesterol i
dieten normalt inte ökar blodets kolesterolhalt. Det kolesterol som
ökar XO-aktiviteten är det kolesterol som finns lagrat vid kärlskadorna.
Den mänskliga organismen är inte "medveten" om att XO stimuleras
av kolesterol. Den lagrar kolesterol som en del av den normala
läkningsprocessen. På grund av sina könshormoner är män mer
utsatta för hjärtsjukdomar vid tidig ålder. Vitamin D2 och D3 är inga
bidragande faktorer så länge XO utesluts från dieten. Vitamin D som
tillsättes homogeniserad mjölk gör däremot mer skada än nytta,
eftersom det ökar aktiviteten hos XO".

Sambandet helt klarlagt
Som stöd för sina forskningsresultat anför Oster och Ross statistik
som kopplar konsumtionen per capita av homogeniserad mjölk med
antalet dödsfall p g a atheroskleros. Sambandet framstår mycket
klart men är ändå inte det starkaste argumentet för Osters
fördömande av homogeniseringen.

Enligt Sampsidis registrerades i USA en nedgång på 10-20% för dödsfall
i hjärt och kärlsjukdomar mellan 1960 och 1980. Under samma decennium
visar statistiken från Department of Agriculture att årskonsumtionen per
capita av homogeniserad mjölk sjönk från 131,7 kg till 110,3 kg
motsvarande 16,3%.

Som lätt kunde förutses har Osters forskning mött stark kritik från
mejeriindustrin. Forskning som gick emot Osters och Ross publicerades
av University of California i Davis, en känd lantbruksskola. Ross ignorerade
forskningsresultaten från Davis och påpekade att "varje gång
livsmedelsindustrin vill ha forskning som stöder dess intressen vänder den
sig till University of California i Davis".

Dr. Kurt Isselbacher, f.d. chef för medicinska fakulteten vid Harvard
Medicak School, fann 1968 att makromolekyler kan absorberas in i
organismen. Oster säger att båda teorierna nu stämmer överens, även
om det medicinska etablissemanget ännu inte bekräftat detta offentligt.
Andra som uttryckt stöd för Osters och Ross arbete är Dr. R. Lincoln
Kesler vid Rush Pressbytarian – St. Luke's, Chicago, Dr. Jonathan V.
Wright, medicinsk skribent i tidskriften "Prevention", samt två kända
författare och forskare på näringsfysiologins område, Dr. Richard A.
Passwater och Dr. Carlton Fredericks.

Massmedias reaktion
De viktigaste massmedia har – med undantag för en kort rapport av
Charles Osgood, CBS – förbigått dessa forskningsresultat med tystnad
och amerikanarna fortsätter att sätta i sig tonvis med homogeniserade
mjölkprodukter. Skadorna som uppstår genom XO börjar faktiskt redan
i moderlivet, säger forskarna. Homogeniseringen är inte oumbärlig för
mejeriindustrin även om ett frivilligt upphörande av proceduren skulle
kunna ställa till problem för marknadsföringen. Dock skulle dessa kunna
lösas utan att industrins good-will skulle behöva bli lidande.

En expert förklarar
Paul Virgin, representant för mejeriet Alta-Dana Dairy, Los Angeles,
USA:s största producent av opastöriserade mjölkprodukter, berättade
för THE SPOTLIGHT att homogeniseringen blev populär under 30- och
40-talen av två skäl. "Före krigsåren i mitten av 40-talet var mjölken
i USA i större utsträckning rå, d v s opastöriserad och ickehomogeniserad.
På den tiden prissattes mjölken enligt sitt innehåll på grädde och smörfett,
och tjockleken på gräddlagret i flaskan skvallrade om kvaliteten. Många
mejerier såg marknadsmässiga fördelar med mjölk som inte visade
gräddinnehållet och homogeniseringen var huvudsakligen en
standardisering av kvalitet och erbjöd ekonomiskt lönsam teknik. Det
andra skälet var rent estetiskt. Pastöriseringen gör att grädden bildar
klumpar och koagulerar i mjölken, och det tyckte inte konsumenterna
såg så aptitligt ut. Homogeniseringen kom mjölken att se godare ut".
Men betalar vi inte ett alltför högt pris för utseendet?"

(Tom Valentine, THE SPOTLIGHT, Washington D.C. -
översättning av Yngve Söderman)